Silver är en vacker, vit ädelmetall som används i allt från smycken och bestick till mynt och tackor. Men hur kan man som lekman avgöra om ett föremål verkligen är gjort av äkta silver? I den här guiden går vi igenom olika metoder för att identifiera silver – från att tyda silverstämplar till enkla test du kan göra hemma. Vi förklarar också hur du skiljer massivt silver från pläterat (försilvrat) material, vilka andra metaller som ofta misstas för silver, och när det är klokt att ta hjälp av en expert. Använd gärna tipsen nedan för att undersöka dina egna föremål, och tveka inte att agera om du misstänker att något kan vara av värde.
Känn igen silverstämplar och deras betydelse
Ett av de enklaste sätten att ta reda på om ett föremål är av äkta silver är att undersöka silverstämplarna. Äkta silverföremål – särskilt smycken och bestick – brukar vara märkta med en finhaltsstämpel som anger silverhalten i tusendelar. Vanliga märkningar är till exempel 800, 830, 900 eller 925, vilket motsvarar att föremålet innehåller 80%, 83%, 90% respektive 92,5% silver. Stämpeln 925 kallas också Sterling eller Sterlingsilver, och står för just 92,5% silver (resten är oftast koppar). Ibland skrivs ordet “Sterling” eller förkortningen “Ster” ut i stämpeln, vilket indikerar samma sak – alltså silver med 92,5% renhet.
Exempel på stämplar på ett silversmycke: här syns talet ”925” (sterlingsilver) tillsammans med en ansvarsstämpel från tillverkaren.
Högre silverhalter förekommer främst i investeringsföremål. Finsilver avser nästan helt rent silver, 99,9% halt, och kan vara stämplat med 999 (ibland i kombination med bokstäver såsom ”FS” för finsilver). Rent silver är mycket mjukt, så finsilver används mest i tackor, mynt och vissa specialprodukter – smycken tillverkas däremot oftast i sterlingsilver 925 för att de ska bli hårdare och tåligare.
I Sverige har äkta silver traditionellt försetts med flera olika stämplar. Förutom finhaltsstämpeln (t.ex. 925 eller 830) finns ofta en ansvarsstämpel som identifierar tillverkaren, och många äldre svenska silverföremål bär även kattfoten (tre kronors kontrollstämpel) som officiell garanti. Modernare internationella smycken kan ha en gemensam kontrollstämpel i form av en liten våg (CCM-stämpeln). Om du hittar siffror som 800, 830, 925 eller ordet Sterling ingraverat, tyder det starkt på att ditt föremål är av äkta silver. Avsaknad av silverstämpel behöver visserligen inte alltid betyda att föremålet är oäkta – utländska eller handgjorda objekt kan sakna stämpling – men generellt sett är frånvaron av finhaltsstämpel en varningsflagga. Då bör du granska föremålet extra noga med hjälp av andra metoder.
Enkla test för att kolla silver hemma
Misstänker du att något är silver? Det finns flera hemmatest du kan utföra med enkla medel. Tänk på att inga enskilda test ger ett hundraprocentigt svar, men tillsammans kan de ge en bra indikation. Här är några av de vanligaste testerna:
- Magnettest: Ädelmetaller som silver är inte magnetiska. Prova att hålla en stark magnet mot föremålet. Reagerar det inte alls eller ytterst svagt, kan det vara silver – däremot om magneten dras till föremålet är det definitivt inte silver. (Obs: många oäkta silverfärgade metaller som koppar, mässing eller rostfritt stål är också icke-magnetiska, så ett negativt utslag bevisar inte att något är silver – men om det fastnar i magneten vet du att det är falskt. Tänk också på att lås eller fjädrar på smycken ibland är av stål och kan ge utslag även om resten är silver.)
- Isbitstest: Silver leder värme extremt bra. Lägg en isbit på objektet och observera hur snabbt isen smälter. På äkta silver smälter isbiten mycket fort, betydligt snabbare än på t.ex. rostfritt stål, eftersom silver har en av de högsta värmeledningarna av alla metaller. Om isbiten däremot smälter långsamt kan föremålet vara gjort av en mindre värmeledande metall och sannolikt inte av massivt silver. (Notera att även koppar och vissa andra metaller leder värme väl, så kombinera detta test med fler tecken.)
- Lukttest: Lukta på föremålet. Rent silver (även sterlingsilver) har ingen stark metallisk lukt, till skillnad från t.ex. koppar som kan avge en tydlig metallisk doft. Om du känner en påtaglig metalllukt eller kopprig ton när du sniffar på föremålet, tyder det på att det innehåller en hög andel koppar eller annan basmetall och alltså inte är rent silver. Var medveten om att mycket gamla silversaker kan ha svag lukt av svavel (sulfid-beläggning) från oxidering, men det luktar annorlunda än koppar. Ett tips är att jämföra med lukten från ett kopparmynt för att träna upp luktsinnet på skillnaden.
- Utseende och oxid: Granska färg och ytans karaktär. Silver har i nypolerat skick en ljus, spegelblank yta med en aningen varm ton. Med tiden oxiderar silver i kontakt med svavel i luften och får mörka beläggningar av silversulfid (den typiska svartgrå anlöpningsfärgen). Du kan testa detta genom att försiktigt gnugga föremålet med en mjuk, ljus trasa eller putssduk – om det är äkta silver lämnar det ofta mörkgrå eller svarta fläckar på trasan (avnött oxid). Ett annat husmorsknep är att lägga en droppe utspätt blekmedel eller vinäger på en liten yta: äkta silver blir snabbt svartaktigt där droppen träffar, eftersom silvret oxiderar av kemikalien. (Skölj och torka av direkt efteråt om du gör detta test, så att inte ytan skadas i onödan.) Observera att om ytan inte mörknar alls vid sådana oxidations-test, är det troligtvis inte silver – men om det mörknar är det ett gott tecken. Däremot kan även försilvrade föremål få en mörk yta (eftersom det tunna silverskiktet oxiderar), så kombinera med fler indikationer.
- Ljudtest (ping-test): Äkta silver har en karaktäristisk klang. Om du försiktigt knäpper till ett silvermynt, silversked eller liknande mot en hård yta hörs ofta ett ljus, klar ringande ton som varar i några sekunder, till skillnad från basmetaller som ger ifrån sig ett kort, dovt plonk. Ju högre silverhalt och större föremål, desto mer uttalad är ringningen. Ett silvermynt av hög halt kan vibrera med en högfrekvent klang och efterklang, medan en koppar- eller nickelbaserat falskmynt ger ett mattare ljud. Detta test är särskilt användbart för mynt och tackor – för att placera myntet löst på fingertoppen och slå det lätt med en annan metall, så hör du om det “pingar” klart. Kom ihåg att vara försiktig så du inte repar eller skadar föremålet, och lita inte enbart på ljudet; använd det som ett komplement till de andra testerna.
Ingen av dessa metoder ensam är idiotsäker – använd flera tester ihop för att öka träffsäkerheten. Till exempel kan både silver och koppar vara omagnetiska, men koppar avslöjar sig via lukt eller färg. Ett silverpläterat objekt kan ge utslag på putstras-testet (för det finns ju silver på ytan) men kanske inte klarar magneten om kärnan är stål. Ju fler kriterier som uppfylls för äkta silver, desto tryggare kan du vara.
Pläterat silver vs. massivt silver – att se skillnaden
En vanlig utmaning är att avgöra om ett föremål är massivt (genomgående) silver eller bara silverpläterat. Silverpläterade objekt består av oädel metall (t.ex. koppar, mässing eller nysilver) med ett tunt lager silver på ytan. De kan se lika blanka ut som äkta vara när de är nya, så här gäller det att vara uppmärksam på detaljer:
- Stämplar och märkning: Kontrollera om det finns beteckningar som tydligt anger basmetall eller plätering. Vanliga stämplar för pläterat inkluderar EPNS (Electro Plated Nickel Silver), NS eller Alp/Alpacca, vilket alla indikerar nysilverlegering med silveröverdrag. Äldre svenska föremål kan ha stämplar som “Extra Prima Nysilver” för att signalera försilvrad mässing. Om du istället hittar en finhaltsstämpel (t.ex. 925) tillsammans med en ansvarsstämpel är det sannolikt solid ädel metall. Avsaknad av 800/830/925-stämpel i kombination med obekanta symboler eller bara text som “Plate”/“Plated” antyder att föremålet inte är solitt silver.
- Genomnötning och färgskiftningar: Titta noga på slitna kanter, hörn, eller gravyrområden på föremålet. Silverplätering är väldigt tunn, så efter år av användning nöts den ibland bort på utsatta ställen. Ser du en annan metall glimta fram under ytan – till exempel en svagt gulaktig ton – tyder det på att underlaget är mässing eller annan legering. På graverade eller repade ytor hos pläterade objekt kan man ofta urskilja just en gulaktig mässingsfärg i botten av repan/gravyren, vilket avslöjar att det inte är genomgående silver. Massivt silver har samma material hela vägen igenom och visar ingen avvikande färg om det skadas eller slits, mer än att oxiden kan vara mörkare på fördjupningar.
- Hårdhet och vikt: Äkta silver är en förhållandevis mjuk metall (du kan till exempel oftast böja en tunn silversked eller ring med lite kraft, om du inte är rädd om den). Legeringar som nysilver (koppar-zink-nickel) är hårdare och styvare, vilket gör pläterade bestick/stommar mer stumma och svåra att böja. Ibland kan man alltså känna skillnad i känsla och tyngd. Silver har dessutom högre densitet (ca 10,5 g/cm³) än många billigare legeringar (mässing ~8,5 g/cm³, tenn ~7,3 g/cm³, stål ~7,8 g/cm³). Det innebär att ett massivt silverföremål oftast är lite tyngre än ett lika stort pläterat dito av mässing eller stål. Skillnaden märks inte alltid tydligt utan referens, men om t.ex. två lika stora skedar känns olika tunga kan den tyngre (allt annat lika) mycket väl vara silver.
- Oxidering och puts: Som nämnt ovan kan även pläterat silver mörkna eftersom ytskiktet är äkta silver. Därför är svartnad/tarnish inte ett säkert tecken på massivt silver – nysilverföremål får precis samma typ av sulfidskikt på ytan som äkta silver, då det ju faktiskt finns silver i ytan. Men om du vid putsning märker att det svarta inte bara sitter på ytan utan att metallfärgen under oxiden skiftar mot gult/grönt, då rör det sig sannolikt om plätering på kopparhaltig metall. Generellt gäller: ju tjockare och mer förvirrande stämpelverk samt ju mer “perfekt” kromaktig yta, desto större chans att det är nysilver/pläterat – medan äkta silver oftare har tydliga haltsiffror och eventuellt lite ojämnheter från stämpling eller handarbete.
Sammanfattningsvis: Stämplarna är första nyckeln (finsilverstämplar vs. ”NS/EPNS”), därefter titta efter avslöjande färger under ytan. Misstänker du att ditt föremål bara är försilvrat kan du prova ett litet test på en diskret punkt: rispa försiktigt med en nål eller fil på en undersida – om en annan metallfärg framträder är det pläterat. (Gör detta endast om du kan hantera en liten repa.) I annat fall, kombinera de icke-destruktiva testerna ovan för att få en helhetsbild.
Vanliga material som förväxlas med silver
Det finns flera metaller och legeringar som liknar silver till utseendet. Här är några vanliga ”silverimitationer” som man kan stöta på och lätt misstar för äkta silver:
- Nysilver (nickelsilver/alpacca): Detta är förmodligen den vanligaste förväxlingsmetallen. Trots namnet innehåller nysilver inget silver alls – det är en legering av koppar, nickel och ofta zink, som ibland pläteras med lite silver på ytan. Nysilver användes historiskt till bestick, serveringsfat, ljusstakar m.m. för att efterlikna äkta silver till lägre kostnad. Det kan ha stämplar som NS, Alp eller EPNS men saknar finhaltsstämpel. Nysilver har en mer gråvit ton och behåller sin glans längre utan att svartna (om inte försilvrat). Om en ärvd “silverservis” aldrig behöver putsas och är märkt t.ex. ”Alp”, då är det sannolikt nysilver.
- Rostfritt stål: Många moderna bestick och smycken är av polerat rostfritt stål, som kan påminna om silver vid första anblick. Rostfritt stål är magnetiskt i vissa fall (beroende på legeringstyp), så magnettestet kan avslöja det. Stål är också hårdare och tarnish-fritt – det blir inte svart av sulfider, utan kan högst få lite fläckar eller rost om det är av sämre kvalitet. Stålbestick är ofta märkta med beteckningar som “18/8” eller “18/10” (krom-nickelhalt i stålet) istället för några silverstämplar.
- Tenn (pewter): Tennföremål (som prydnadsföremål, äldre ölkrus, tallrikar etc.) har en gråaktig silverskimrande färg men är mycket mjukare än silver. Tenn är oftast legerat med bly eller andra metaller och kan oxidera till en matt mörkgrå yta, men det får inte samma svarta sulfidskiftning som silver. Äldre svenskt tenn kan vara stämplat med ordet ”TENN” eller en tennsymbol. Ett tennobjekt är märkbart lättare än motsvarande silverobjekt (lägre densitet) och böjs eller repas enklare.
- Vitguld eller platina: Dessa ädelmetaller kan också se ut som silver för blotta ögat eftersom de är silverfärgade (speciellt vitguld som rodiumpläteras för vit färg). Skillnaden är att vitguld och platina alltid har karat- eller haltstämplar för guld/platinahalt (t.ex. ”18K”, ”750” för 18 karat guld, eller ”950 Plat” för platina). Dessutom är de betydligt dyrare. Man bör alltså kontrollera så att man inte misstar ett värdefullt vitguldsmycke för ”bara silver”. Om ditt smycke har guldstämplar men ser silverfärgat ut, då handlar det om vitguld – hantera det varsamt, det kan vara värt mycket mer än silver.
- Aluminium/kromad metall: Vissa billiga dekorativa föremål eller myntkopior kan vara gjorda av aluminium eller billig zinklegering med krom-/silverfärgad plätering. Aluminium känns extremt lätt i handen och är mjukt (lämnar lätt repor). Det oxiderar heller inte svart utan kan få en vit oxidbeläggning. Krompläterade prylar (t.ex. mässing med krom) har en kallare, speglande yta och brukar inte mörkna med tiden. Om ytan flagnar kan dock en gulaktig mässingsfärg eller röd kopparfärg synas, vilket avslöjar materialet.
Kort sagt, färg och stämplar är avgörande ledtrådar för att skilja silver från andra metaller. Se upp så att du inte betalar ädelmetallpris för något som i själva verket är nysilver eller stål. Är du osäker på vad ett föremål är gjort av, fortsätt till nästa punkt – då kan det vara dags att rådfråga en expert.
När bör man ta hjälp av en expert?
Om du efter egen undersökning fortfarande är osäker på om ett föremål är äkta silver, eller om du misstänker att det kan ha ett högt värde (t.ex. ett antikt arvegods, ett mynt med samlarvärde eller ett exklusivt smycke), då är det klokt att vända sig till en professionell värderare eller metallexpert. En erfaren expert har verktyg och kunskap att göra noggranna tester – till exempel kemiska tester med ädelmetall-syror eller avancerad XRF-analys – utan att skada föremålet i onödan. Som privatperson kan det vara svårt att få tag i rätt testutrustning (silvertest-syror säljs ofta bara till företag) och hantera kemikalier säkert, så överlåt det gärna till proffsen.
En pålitlig värderare kan inte bara bekräfta om det är silver, utan också uppskatta silverhalten och det monetära värdet på föremålet. Detta är särskilt viktigt om du funderar på att sälja, försäkra eller dela upp arv där silver ingår. Många pantbanker och ädelmetallhandlare erbjuder kostnadsfri värdering av silverföremål, vilket är en möjlighet att få ett expertutlåtande utan kostnad. Passa på att ställa frågor – en expert kan berätta mer om föremålets bakgrund, stämplarnas betydelse och hur du bäst tar hand om det.
Avslutande tips – kontakta Gulddeal för värdering eller försäljning
Att veta om ett föremål är äkta silver kan hjälpa dig att fatta rätt beslut – kanske vill du putsa upp och behålla ett vackert arvegods, eller så inser du att besticken du aldrig använder kan omvandlas till pengar. Om du upptäcker eller misstänker att dina saker är av silver, ta nästa steg genom att låta en fackman bekräfta och värdera dem. Hos Gulddeal kan du få professionell hjälp: vi erbjuder kostnadsfria värderingar av silverföremål och kan ge ett transparent prisförslag om du är intresserad av att sälja. Våra erfarna värderare säkerställer att du får bästa möjliga pris i en trygg affär.
Tveka inte att kontakta Gulddeal för att boka en värdering eller försäljning av ditt silver. Oavsett om det rör sig om gamla silversmycken, matsilver som bara ligger i lådan, eller investeringsmynt i silver – vi hjälper dig att omvandla dina ädelmetaller till värde på ett säkert och smidigt sätt. Ta reda på vad dina föremål verkligen är värda redan idag, och låt oss på Gulddeal guida dig genom en trygg värderings- och säljprocess!